Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under Kalmar slotts vall belägna Mia. Om det liade varit
vid middagstiden, så att solljuset hade spelat in genom de
två trånga, med jerngaller försedda gluggarna, skulle vi
hafva kunnat räkna fyratio af fångenskapen utmerglade
menskliga gestalter, men nu måste vi åtnöja oss med att för-
söka genom iakttagelser angående de pratande, svärjande,
skrikande ocli ’grälande röster, som höras, komma till ett
någorlunda tillförlitligt resultat i fråga om fångarnes antal.
På den tiden ansågs solljuset vara en öfverflödsartikel äfven
för den aldra minst brottslige fånge, och de arme, som oftare
genom våld än på grund af lag och rätt inneslötos i rätt-
visans burar, lefde ungefär samma lif, som en potatis lefver,
då den äfven i den djupaste källare skjuter sina längtande
armar mot springan, från hvilken någonting skymtar fram,
som har en afiägsen likhet med dager och solljus. Det bar-
bariska i forntidens sätt att behandla fångar har, hvad det
dåraktiga och enfaldiga deruti angår, blott ett enda mot-
stycke och det är vår tids falskt filantropiska sträfvanden
för fångne missdådares förseende med alla beqvämligheter,
sträfvanden, hvilka afse att åt den häktade tjufven bereda
en gentlemans behandling och åt den med bojor belagde
mördaren en furstes betjeuiug.
En lång stund hade de båda samtalande männen fort-
satt sin öfverläggning, då plötsligt ett högljudt buller hördes
utanför fängelsedörren. Kedjor skramlade, vapen klingade
och rop hördes. Alla fåugarne blefvo inom ett ögonblick
tyste. Det var för dem en vigtig stund. Det var hvad
fångvaktarne behagade kalla fångarnes måltidstimme, ehuru
i sanning matens utdelande skedde ungefär pa samma
sätt, som när djuren i ett menageri utfodras. Tyste
som vålnader samlade alla fångarne sig kring dörren,
hvilken de betraktade med giriga blickar, som nogsamt
vittnade om en i deras inre rasande hunger. Deras ögon
IjrSte liksom brinnande kol i mörkret. Med undantag af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
