Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
liafva påträffat. Hästarnas stålskodda hofvar framkallade
gnistor ur stenläggningen.
»Hvem der?» hördes en röst tillropa dem.
»Vänner i fogdens ärende!» svarade puckelryggen.
Nils Dacke var så häpen, att om denna fråga hade
stälts till honom ensam, skulle den frågande hafva fått ända
till domedag vänta på svaret.
»Vi äro förlorade,» hviskade han till Jon. »Låtom
oss vända om!»
»Prat!... Var tyst, karl!»
Under tiden hade den person, som anhållit dem, an-
tändt en fackla och trädde dem nu till mötes. Det var en
ridfogde vid namn Lasse Bröms. När han blef varse Jon
Puckel, igenkände han utan svårighet denna personlighet och
som han icke ansåg skäl förefinnas att af krympligen befara
något förräderi, bekymrade han sig icke om att granska de
båda bösseskyttarnes anleten.
»Hvarthän så sent, Jon Puckel?» frågade Lasse Bröms.
»Till konungen med bref från fogden, vår nådige be-
fallningsman, herr Ernest Jaenssou.»
»Bättre budbärare än dig kunde väl fogden hafva
funnit.»
»Derom förmår herr fogden sannolikt döma bättre än
någon annan, herr Lasse Bröms. Om I icke viljen tro
mina ord, kunnen I få se brefvet.»
»Jag ämnade just bedja dig derom.»
»Se der!»
Jon Puckel framtog och räckte ridfogden det bref,
som han nyss förut hade stulit i slottsfogdens rum. Lasse
Bröms granskade det vid skenet från facklan och då han
öfvertygat sig om, att det var försedt med fogdens sigill,
lemnade han det tillbaka och sade:
»Det har sin rigtighet.»
»Då skynden I eder för visso att öpna oss porten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
