Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Deri gören I klokt, såvida I icke viljen nå alla upp-
rorsmakares och nidingars rätta upphöjelse, som är — gal-
gen. Hvad mig beträffar, bekymrar jag mig icke alls om
edra angelägenheter.»
»Gryma . . . otacksama qvinna!»
»Jag är icke otacksam, min vän! Fordra afmighvil-
ken annan belöning I viljen för den tjenst, T en gång gjorden
mig, och jag skall icke vägra er den, men min hand och
mitt hjerta gifver jag eder aldrig.»
»Jag kan tvinga eder.»
Femte Kapitlet.
Förlorad drabbning och vild flykt.
Att Nils Dacke var i sitt sinne så fast öfvertygad
deront, att han endast behöfde föranstalta en folkresning, ett
uppror, for att kunna erfffra Gustaf Vasas krona och sätta
den på sitt eget hufvud, det var i sjelfva verket vida min-
dre underligt, än man utan närmare granskning af förhål-
landena skulle vara böjd att anse det. Många voro de om-
ständigheter, hvilka förenade sig i bemödandet att hos denne
vildsinte bonde framkalla och underhålla denna illusion.
Först och sist egde han en outtömlig fond af egen-
kärlek, äregirighet och afund mot de högre stånden. Vidare
gjorde pater Göran, den slugaste bland alla sluga, allt hvad
han förmådde för att ingifva Dacke öfverdrifna föreställ-
ningar om egen förtjenst och egna utmärkta egenskaper och
kom understundom, när lägligt tillfälle gafs, fram med åt-
skilliga listiga ord, hvilka öpnade Dacke utsigt till att
vinna tronen. IIan sade honom, att allmogen hatade adeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
