Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
»För all del, kusin Arvid», utropade flickan skämtsamt,
»latom oss icke fördjupa oss i så lärda och djupsinniga
öfverläggningar. »
»Som du behagar, min sköna kusin!»
\ i hafva ännu icke redogjort för, hvem »kusin Arvid
var, och vi skynda att godtgöra detta fel. Arvid var en
verklig kusin — något, som ieke torde kunna sägas om de
fleste, hvilka af yngre eller äldre qvinnor hedras med denna
förtroliga benämning. JIan var en son af brödren till Chri-
stina Slättes moder, och hans får, som hette Nils Larsson,
var häradsfogde och bodde i Våxtorp, der han egde en gan-
ska stor och inkomstgifvande gård. Det var naturligt, att
då de båda svågrarne bodde så nära hvarandra, skulle
umgänget mellan de båda husen vara ganska lifligt, och hade
detta varit förhållandet isynnerhet medan Gudmund Slatte
ännu var frisk och sund och kunde gå på jagt eller öfva
andra manliga idrotter i sin svåger häradsfogdens sällskap.
Jui var emellertid Gudmund Slatte sängliggande sedan ett
par år till följd af kroppsskador, som han ådragit sig under
en alltför ifrig jagt, ocli under denna tid hade umgänget
inskränkt sig till regelbundna besök, som Nils Larsson eller
hans liustru gjorde for att underrätta sig om den sjukes
helsa och befinnande.
Under det att de äldre familjmedlemarnes umgänge
inskränktes genom Slättes sjukdom, fortforo emellertid de
båda unga kusinerna att nästan dagligen sammanträffa.
Stundom gick eller red Christina öfver till Våxtorp, men
mycket oftare sadlade Arvid sin springare och ilade bort
till Gräskääl. Nog var det en gifven sak, att de båda
kusinerna voro mera kära för hvarandra, än som eljest plä-
gar vara vanligt kusiner emellan, men ännu åtminstone hade
intet ord om kärlek gått öfver deras läppar, så att båda
befunno sig i ovisshet om, huruvida deras kärlek var besva-
rad. Dock är det icke att betvifla, att de- i likhet med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
