Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
undra unga och förälskade personer liade iakttagit Inai-
andras uppförande i alla möjliga småsaker ett oid, eu
blick, ett leende, en rodnad, en mer eller mindre tydlig för-
lägenhet, en handtryckning o. s. v. — och i den innersta
vrån af sitt hjerta bildat sig en öfvertygelse, hvardera om
den andres ställning till den för dem båda vigtiga frågan.
Arvid var en till utseendet ganska hygglig ung man
— ett par år äldre än den fagra kusinen var han, och det
var måhända detta, som gjorde, att han var något mera
allvarlig till lynnet än hon. Dock vilja vi icke dermed
sä«a, att den unga damen var den aldra minsta hårsmån
lik den delen af nutidens unga qvinnor, som heldre vill
kallas »en glad tös» än »en stadgad och förträfflig flicka».
Christina Slatte var alldeles icke lättsinnig, men hon var
lättrörd oefi tog gerua intryck af allt hvad som tilldrog sig
i hennes närhet. Om något skämt var på färde, kunde hon
vara sprittande liflig, men fans någon anledning att icke
vara glad — och sådana anledningar voro icke sällsporda,
sedan hennes fader insjuknade — kunde hennes sinne vara
lika allvarligt som någonsin en nunnas. Men vare sig att
lion var munter eller allvarlig, var hon alltid samma rena.
oskuldsfulla ungmö och hvarken glädjen eller allvaret var
konstladt. Hos hennes manlige kusin var allvaret öfver-
vägaude, ja, han föreföll till och med stundom såsom en
ganska sträng herre, men det låg en skatt af redlighet i
hans hjerta, som var mera värd än den förmåga af vitzande
qvickhet, hvarmed vår tids ungherrar söka att förhöja deras
eget mycket problematiska värde. De svar, som Arvid gaf,
kunde stundom framföras i ganska kärf ton, men det \ai
då alltid derför att han var djupt gripen af den allvarliga
sidan af den sak, hvarom för tillfället samtalades. Någon
ovänlig tanke hyste han icke mot någon annan än den, som
mötte honom såsom fiende.
För öfrigt var Arvid Nilsson, såsom nyss nämndes, till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
