- Project Runeberg -  Nils Dacke /
85

(1884) Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

85
träd, Iivarefter lian ur en medförd hafrepåse tilldelade ho-
nom en riklig måltid. Först när han sålunda hade sörjt
för djuret, tänkte han på sig sjelf och framtog litet enkel
kost, satte sig ned på en sten, der han af ett par enbuskar
skyddades för upptäckt af dem, som möjligen passerade förbi
på den föga mer än fyra alnar aflägsna vägen, och började
äta med den matlust, som kroppsrörelse och arbete pläga
skänka. Afven hvad hästen beträffar hade Arvid sörjt, för,
att han icke kunde ses från vägen.
Särdeles länge hade Arvid icke fortsatt sin måltid, då
hans öron nåddes af ljudet af ett samtal. Två karlar,
klädde i bonddrägter, gingo förbi haus gömställe. Yid de
drogo förbi, hörde Arvid ett fragment af deras samtal.
»...vid Dackehall», sade den ene. »Så har man
sagt mig.»
»Och på Tiburtii dag», inföll den andre. »Har du fått
samma bud?»
»Ja, det har jag.»
>\ åra underrättelser tyckas således öfverensstämma
och ...»
îsu voro de samtalande, hvilka gingo raskt, så långt
borta, att Arvid icke hörde mera af hvad de sade.
Knapt hade han hunnit fråga sig sjelf, hvad detta sam-
tal månde hafva att betyda, förrän tre ryttare drogo vägen
framåt. Äfven de samtalade, men då de färdades fort,
hörde Arvid icke mera af deras samspråk än de båda orden:
»Nils Dacke...»
Allt detta började emellertid förekomma Arvid mycket
interessant och som han slutat sin måltid, närmade han sig
ännu mera vägen och dolde sig bakom ett snår. Aftonen
hade nu fullkomligt brutit in, men månens trinda anlete
glänste öfver hans hufvud och gjorde natten så ljus, att
vår hjelte utan svårighet kunde granska de personers utse-
ende, hvilka färdades förbi honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:37:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prndacke/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free