Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
skulle i detta afseende sia fel, sjelf träda fram och lägea
sitt ord i vågskålen till förmån för Kils Daeke. Emellertid
utvecklade sig saken så, att pater Göran icke behöfde blanda
sig i ärendet.
Den storväxte Värendsbonden trädde ånyo fram och
uttalade sin mening.
»Mig synes,» sade han, »att du sjelf vore lämpligare
att anföra oss.»
»Jag?» utropade Dacke med väl spelad förvåning.
»Jag är alltför ung och oerfaren. Läggen icke denna börda
på mina skuldror!»
»Jo ... jo! Dacke skall blifva vår anförare i striden
mot den omilde konungen och lians onda anhang, » ropades
bland folket.
Dacke ville tala.
»I ärlige män,» började ban, »jag anser, att jag
icke...»
»Jo, jo!» skränade hela menniskomassan.
Ännu en gång försökte Dacke att tala till dem.
»Hören mig, ty ...».
Men de ville icke höra, utan ropade så högt, att det
hördes vida vägar omkring berget:
»Kils Dacke skall föra oss an. Honom vilja vi lyda.
Jon Anderssons tillgifnaste anhängare stodo mulne och
dystre, men ingen gaf akt på dem. Kils Dacke var och
förblef utsedd till upprorets anförare, hvarmed naturligtvis
den valde var mycket belåten, ehuru ban försökte att se
blygsam och bekymrad ut. Kär folket slutligen hade lug-
nat sig så mycket, att Dacke kunde tala till dem, yttrade
han med sin kraftiga och välljudande röst:
»Kåväl, I ärlige allmogemän, jag hade visserligen aldra
helst velat intaga en mindre framstående, mera blygsam och
med mina ringa egenskaper mera öfverensstämmande plats
i detta vårt vigtiga företag, men då det är allas eder en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
