Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
✓
och syntes vara försänkt i djupa tankar, men puckelryggen
stod bugande vid kronpreteudentens’ sida och åsåg, huru
denne våndades att pä ett begripligt sätt anförtro tina ne-
driga tankar ät papperet. Efter en half timmes träget ar-
bete var brefvet omsider färdigt, men det är visst och sant,
att Nils Dacke under denna halftimme svor flera syndiga
eder, än en kunglig svensk militär kan med aldra bästa
vilja medhinna, pä tjugofyra timmar, och att om rysliga hä-
delser kunde framkalla mörkrets förste och hans anhang i
synliga gestalter, skulle en sä hemsk uppenbarelse ovilkorligen
här hafva tett sig.
»Se der, min vackre vän,» sade Daeke till puckelryg-
gen, när det besvärliga arbetet omsider var ändadt, »tag
brefvet och för det skyndsamt fram!»
»Alla mina krafter egnar jag ät er tjenst, nådige herre,»
sade Jon Puckel med en utomordentligt djup bugning, men
tilladé sedan helt tyst: »det vill säga alla de krafter, som
icke patern och kyrkan behöfva använda.»
»Nä, skynda dig och var snart tillbaka! Dä vill jag
se till, om jag icke kan finna någon för dig lämplig be-
löning.»
Med en smidig underdånighetsbetygelse försvann Jon
Puckel.
Tionde Kapitlet.
Messan i vilda skogen.
När den listige puckelryggen, Dackes »vackre vän»,
omsider hade blifvit affärdad med brefvet och ‘ budskapet
till Gräskääl, vände Nils Dacke sig om pä det enkla trä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
