- Project Runeberg -  Nils Dacke /
123

(1884) Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

123
Nils Dacke — den djerfve Nils Dacke — tvekade att följa
lionom, men först när munken hade hunnit fram till den
plats, han afsåg, vände han sig om och märkte, att Dacke
ännu stod qvar pä samma ställe och icke. hade trädt ett
enda steg närmare altaret. Pater Göran sände dä sin vän
en sä befallande blick ur de mörka, glödande ögonen, att
Dacke kände sig kufvad och trädde fram. Hvad munken
icke märkte, det var att röfvaren, då han gick fram till
munkens sida, mumlade mellan tänderna:
»Jag börjar tycka, att han har besynnerliga konster för
sig, den gode munken . . . Nå, lifvet skall jag väl i alla
händelser rädda. Jag har ju min knif.»
Försigtigtvis undersökte han med handen, huruvida detta
vapen verkligen hängde på dess vanliga plats vid hans sida.
Andtligen stod han bredvid patern, som tycktes vänta
pä, att priorn skulle ända den tysta bön, som han, knä-
böjande framför altaret, uppsände till den Gud, hvilken han,
oaktadt alla vedervärdigheter och lidanden, troget tjenade på
det sätt, som han ansåg vara det enda rätta. Ändtligen
reste han sig upp och vände sig om, så att Dacke kunde
se hans anlete.
Det var en redan gammal man med ett ansigte, hvars
ädla drag voro egnade att väcka oinskränkt vördnad. De
fåror, som ålderdom och bekymmer hade gräft i detta anlete,
talade om en bitter, men rik lefnadserfarenhet, medan de
klara ögonens milda uttryck vittnade, att mannen, oaktadt
sina lidanden och vedermödor, icke hade förlorat hvarken
sin tro på försynens vishet och godhet eller sin kärlek till
medmenniskor. Hans milda ögon blickade så vänligt ned
på Nils Dacke, att denne nästan blygdes öfver att icke vara
mera värdig en sådan blick.
Då upplät pater Göran sin mun och sade med hög-
tidligt allvar:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:37:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prndacke/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free