- Project Runeberg -  Nils Dacke /
137

(1884) Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

137
uäsan, att Jon Puckel qvarstannade tillräckligt länge att fâ
höra dessa listiga ord. Om han strax hade flytt, skulle han
hafva undgått snaran.
»Jaså», sade han, »hvarför nämnde du icke det genast,
ditt nöt?»
Hans närmade sig med småleende på läpparna.
»Vänta ett ögonblick, min vackre vän! Jag har någon-
ting att säga dig på uppdrag af den ädla fröken. Vänta!
Vi skola nog komma väl öfverens, du och jag, ty jag tycker
i sanning om ditt vackra yttre, min lille vän.»
»Om du hade sagt mig det strax, skulle jag icke hafva
behöft springa mig till lungsot.»
»Du var då mycket rädd för mig? Det var dumt af
dig, ty jag menar dig så innerligt väl, ja, jag skall till och
med försöka att bota din lungsot.»
Trädgårds-Hans var nu alldeles invid hästen, på hvil-
ken ryttaren satt.
»Nå, brefvet?» sporde Jou Puckel.
»Det får du sjelf afhemta», svarade Hans och grep i
detsamma den intet försåt anande bytingen. »Kom . . . kom,
min vän!»
Och Hans lyftade utan stor svårighet den sprattlande
puckelryggen ned från hästen och stälde honom på marken,
men bibehöll ett säkert grepp i sin öfverlistade fånges
rockkrage.
»Du erkeförrädare!» utropade Jon med stor ilska, i det
att han på samma gång försökte att slita sig lös.
»Var lugn, du, min förtrollade prins! Jag är vand
att icke släppa ifrån mig de fula fiskar, jag fångat.»
Jon Puckel drog sin knif, men för Hans var det en
småsak att taga den ifrån honom. Sedan detta var gjordt,
släpade trädgårdsdrängen sin motsträfvige fånge in i träd-
gården, in i huset och raka vägen in uti Gudmund Slättes
sjukrum. Jon tycktes blifva mycket förvånad, då han i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:37:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prndacke/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free