- Project Runeberg -  Nils Dacke /
139

(1884) Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

139
När de befunno sig ute i förstugan, utropade puckel-
ryggen:
»Nå, lät mig nu gä! Jag har ondt om tid.»
»Nej, min vackre vän», svarade Hans med samman-
bitna tänder, »du torde icke sä lätt slippa undan. Du har
skrämt lifvet af min gamle, gode husbonde med dina veder-
styggliga grimaser. Derför måste du nu följa mig upp till
jungfrun, så att hon må bestämma öfver ditt öde. Dess-
utom kan måhända jungfru Christina afsluta det tal, som
den döende icke förmådde fullborda.»
Jon Puckel hade i sjelfva verket ingenting att invända
mot förslaget att blifva förd inför jungfru Slatte’och vi må-
ste derför sanningsenligt bekänna, ätt lian icke gjorde något
motstånd, då Hans nu, alltjemt med bibehållande af sitt
ursprungliga grepp i krymplingens rockkrage, drog honom
uppför trapporna och in i Christinas kammare.
»Här är karlen», utropade Hans, så snart han med
sin fånge kom in i det lilla gemaket, »här är han, ädla jung-
fru, och jag har fört honom hit för att få höra, om jag
skall vrida nacken af honom eller icke.»
»Min Gud! Nej, Hans! Intet våld!»
»Men, jungfru, han gjorde så fula grimaser, då han
stod vid den gode husbondens säng, att lian nära nog skrämde
lifvet af honom.»
»Han rar ju icke för sin fulhet, Hans!»
»Nå, mig rör det icke, men vid alla saliga helgon . . .
aj ! det katholska otyget kommer då alltid i mina tankar ...
nå, I gören som I viljen, jungfru.»
Jon Puckel hade väl bleknat något, då han hörde träd-
gårdsdrängens förslag att med ens befria hans själ ur den
vanskapliga kroppen, men han blef återigen lika lugn och
fräck, då han märkte, att Christina Slatte var böjd för att
skona honom.
»Med hvad rätt behandlar man mig på detta sätt?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:37:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prndacke/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free