Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
»I Arbjr socken.»
»Tror du dig kunna hitta dit, Hans?»
»Arby är en stor socken», genmälde trädgårdsdrängen
betänksamt, »och det torde åtgå en hel månad för att genom-
söka den. Men med tiden, så . . .»
»Här är skyndsamhet af nöden, min käre Hans, och
jag anser derför, att du bör göra den här lille mannen till
din fånge och låta honom visa dig vägen.»
»Till Dackehall?»
»Ja!»
»Och hvad skall jag uträtta der?»
»Du skall befria Arvid, min kusin, som hålles fången
af en röfvare och mördare vid namn Nils Dacke.»
»Nå», utropade Hans, »om den välsignade unge man-
nen är fången och det här missfostret vet hvar han är, så
kunnen I vara lugn, ädla jungfru. Eder kusin skall blifvä
fri, så visst alla martyrer, helgon och den heliga jungf . . .
aj! det dumma katholska tyget spökar alltjemt i min
hjerna! . . . var emellertid lugn, ädla jungfru. Hvad som
kan göras skall bli gjordt.»
Hans släpade sin fånge med sig ned på gården. Der
band han honom till händer och fötter, medan han sjelf
heredde sig till färden. Dessa förberedelser bestodo endast
deri, att han sadlade sin häst, på hvars rygg han utom
sadeln fastade en rensel med födoämnen, och att han bakom
sadeln på Jon Puckels häst fastband en liten säck med
hafre. Derefter fejade och laddade han sin luntbössa* och
gjorde luntorna i ordning, band ett gammalt svärd vid sin
sida och fylde sina fickor med ammunition. Nu var han i
ordning.
* Den tidens skjutvapen kallades luntbössor, emedan i hanen
var fästad en lunta, som när skottet aflossades, doppade sin glöd i
fiingkrutet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
