- Project Runeberg -  Nils Dacke /
144

(1884) Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

144
af Gud och helg . . . aj, nu var min syndiga natur framme
igen! ...»
»Men om Dackehall ligger ät söder, sä . . .»
»Sä rida vi i alla händelser ät norr, min välskapade
lille vän.»
Sä skedde äfven.
»Hör du», yttrade derefter Hans mycket lugnt, »du
kan af detta lära dig, att jag icke låter lura mig af dina för-
dömda konster och att du handlar mest klokt och förståndigt,
om du icke alls försöker att göra några snedsprång. Också
lofvar jag dig, att jag icke skall misshandla dig, om du är
beskedlig. Du skall då få både mat och dryck och hvila
så mycket du behöfver. Men om du en gång till beträdes
med att ljuga för mig, så dräper jag dig med mitt svärd
eller åtminstone hugger jag af dig en hand eller fot.»
Jon Puckel iklädde sig en ångestfull min och sade:
»Ack, jag misstog mig. Mitt minne är så svagt. Nu
påminner jag mig verkligen, att vi måste färdas åt norr
och icke åt söder, för att komma till Dackehall. Helgonen
hjelpe den, som har ett klent minne!»
»Helgonen, sade du! . . . Var god och säg icke om det
syndiga ordet i min närvaro! Visserligen händer det stundom
mig sjelf, att jag syndar i detta afseende, men så länge du
är i min vård, måste du undvika det.»
Småningom blef förhållandet mellan fångvaktare och
fånge något bättre, så att ett samtal uppstod mellan dem
om helt likgiltiga ting, hvarunder Jous råa qvickhet stundom
roade Hans ganska mycket. Trädgårdsdrängen fick der-
under veta, att hans fånge hette Jon, att han aldrig hade
känt sin far och mor, utan tidigt blifvit utkastad på egen hand
bland menniskorna, att han fått sin uppfostran i ett kloster
m. m. —- alltsammans ganska interessanta omständigheter,
tyckte den genomhederlige Hans.
Mot aftonen hvilade de ett par timmar i en skog i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:37:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prndacke/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free