Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
utgjordes af konungens krigare, utan var af ett niera farligt
slag, ty sa oordentligt och under så vildt skränande far.
aldrig en skara af verkligt krigsfolk fram på väg och stig.
Plans insåg faran och skulle, såsom berättadt är, gerna
hafva velat undvika den, men han kunde icke uttänka
något medel dertill, i synnerhet som han snart förstod, att
han blifvit sedd. Alltså red han beslutsamt fram, ehuru
han sedermera alltid plägade säga, att han aldrig känt en
sådan fruktan som i den stunden. Snart var han om-
ringad af ryttarne, bland hvilka endast de mest lysande
undantagen hade en hel drägt, de.mindre lysande saknade
ett och annat plagg, fastän hvad de egde var någorlunda
helt, och den stora mängden var klädd i de torftigaste
paltor.
Om Hans hade egt samma kännedom om Dackehall
och dess invånare som hans fånge, skulle han i likhet med
denne hafva igenkänt den lille ryttare, hvilken påtagligen
var bandets anförare för tillfället. Det var nämligen den
sedermera under loppet af Dackefejden för sitt mod och sin
mensklighet berömde Lille-Jöns. Han befann sig på uppdrag
af. Dacke på väg till Blekinge,* der han skulle uppvigla
bönderne och söka förmå dem till att sluta sig till smålän-
dingarne. Till Rödeby hade bönderna i Fridlefståd, Rödeby
och Augerum blifvit kallade för att öfverlägga och der skulle
Lille-Jöns närvara såsom Dackes ombud. Det är troligt,
att Jon Puckel visste allt detta, men det hårda ödet och
den hederlige Hans hade bundit en duk för hans mun, så
att honom nu vederfors den sorgen att träffa goda vänner,
utan att få säga dem, huru kärt för honom mötet var.
»Ohoj!» skrek en af stigmännen. »Hvad ären I
för folk?»
»Se efter, om de hafva någonting i sina fickor», ropade
en annan.
»Penningar eller IifVet! » var .det allvarsama val, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
