Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
en tredje med’ leende min föreläde Hans, liksom om ett
.dylikt val endast vore ett godt skämt.
Nu förstod Hans, att han icke längre fick tiga, om.
icke hela spelet skulle ga förloradt. Hau antog en skri-
kande och jemmerlig röst, dä han nu sade:
»Ack! gode herrar, jag är en fattig man, som är nöd-
sakad att föra käringen min till helgeaudshuset * i Linkö-
ping. Gifven mig för kristlig barmhertighets skull en skärf
till hjelp pä vägen, om I sjelfva egen något!» ’
Lille-Jöns blandade sig nu i samspråket och sade:
»Är den der personen din käring?»
»Ja, Gu’nà’s så visst! Och en ryslig krankhet har hon.
Jag arme man . .. Jag arme man, som har så stor börda
att bära. »
Hans märkte, huru lians fånge ryckte och slet i sina
band vid hvarje ord, som han sade, men derom bekymrade
den förslagne mannen sig icke, ty lian litade på de goda
rep, med hvilka Jon var bunden.
-Hvad heter den sjukdomen?» frågade Lille-Jöns.
»Ack!... Ack!... Jag kan aldrig tala om det, ty då
skullen I lemna mig, ut»n att gifva mig någon skärf...
Jag arme man .. . jag arme man!»
»Säg ut karl! Det kan väl aldrig vara spitelska
heller?»
»Jo ... kanske , önsken I, att jag skall, lösa duken af
hennes ansigte, så att I fån se, huru spitelskan kan hand-
tera en fattig, syndig menniska?»
Jon Puckel ryckte och slet i sina bojor, men nattens
dunkel och den vida kappan hindrade stigmannen att
■se det.
Hans förde handen till Jons hufvud, liksom för att
visa sin hustrus spitelska anlete, men röfvarne inväntade
T), v. s. hospitalet. *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
