Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
till betalning för min frihet? Ja, så månde hans mening
liafva varit. Den skurken! Måtte min sköna och ädla
kusin blott afslå ett slikt anbud och heldre låta mig dö för
nidingens hand!»
Hans lyssnade till dessa ord och fick nu klart för sig
hela sakens sammanhang, som han förut icke hade begripit.
Nu förstod han Jon Puckels ärende till Gräskääl, den gamle,
sjuke husbondens vrede och jungfruns tårar. Allt var honom
nu tydligt och han gladde sig i sitt ärliga och trofasta hjerta,
att han nu, då visshet vunnits om hvar Arvid var, skulle
ganska lätt kunna befria honom och göra Dackes nedriga
plan om intet.
rLJll en början var Hans nästan betänkt på att nu
ofördröjligen sätta sin plan till Arvids befrielse i verkstäl-
lighet, men vid närmare eftersinnande fann han klokast att
vänta och detta af den orsaken, att han ännu icke hade
samlat ett tillräckligt förråd af näfver.
Nu fick han den ingifvelsen att försöka skänka fången
någon tröst genom att meddela honom, att man arbetade
på hans befrielse, och han väntade i detta ändamål troget
under flera timmar af natten, att den vakthafvande stig-
mannen skulle aflägsna sig från sin post åtminstone ett
enda ögonblick. Dock var hans väntan helt och hållet utan
nytta och han måste mot morgonen draga sig tillbaka, utan
att hafva kunnat på aldra minsta sätt meddela sig med
« ’
fangen.
Slutligen var den afton inne, som Hans hade bestämt
till utförandet af sina planer. Månen gick icke upp, förr
än det led mot midnatt, och Hans hade således några
mörka timmar till sin disposition. Han hade redan på
eftermiddagen fört de båda hästarna, sin egen och Jon Puc-
kels, närmare berget, der de bättre skulle vara till hands,
när de behöfdes, och då det nu led mot aftonen, tog han
Jon Puckel på ryggen och marscherade upp på berget. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
