- Project Runeberg -  Nils Dacke /
162

(1884) Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

162
igen!...Jag ville säga, att hon icke mådde särdeles väl,
när jag lemnade Gräskääl.»
»Min Gud! Har någon olycka träffat henne?»
»Ja, ty hennes riddare sitter fången, men... nu skall
han snart icke längre vara någon fånge, om I viljen hjelpa
mig att undanskaffa den der stocken.»
Stocken blef genom de båda männens förenade an-
strängningar undanskaffad och hålet derigenom gjordt så
stort, att Arvid kunde krypa ut derigenom. När han var
fri, tackade han sin räddare med en hjertlig omfamning.
Ännu brunno de tre antända kojorna och äjinu skrä-
nade den vilda skaran inne i uthuggningen, men Hans ansåg
det vara tid att begifva sig från den farliga platsen. De
båda männen skyndade derför att uppsöka Jon Puckel.
»Jag kan icke släppa dig lös, min förtrollade lille
prins», yttrade Hans till klosterdrängen, »och icke heller
har jag lust att dräpa dig och derigenom öka invånarnes
antal på etl ställe, der det till och med lär vara varmare
än i de der brinnande rucklena. Jag kunde derför helt
enkelt låta dig ligga qvar här, bunden som du är, och
öfverlemna åt Guds försyn att låta någon af dina stallbrö-
der uppsöka dig här, men icke heller detta vill jag, ty det
kunde . hända, att du finge ligga här och både törsta och
svälta ihjel. Se här derför hvad jag vill göra!»
Han upplyftäde Jon på sina axlar och gick sin väg
med honom, sedan han hade sagt till Arvid:
»BIif qvar här en stund, herr Arvid! Här kminen I
vara trygg.»
Oaktadt denna uppmaning följde vår befriade hjelte
sin räddare, dock mindre af nyfikenhet, än för att vara till
hands, om någon fara skulle yppa sig för den raske, gamle
drängen. Denne gick djerft fram till kojorna på ett ställe,
hvilket var så mycket som möjligt aflägset från de hyddor,
i hvilka elden härjade. Mellan två af husen liegaf han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:37:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prndacke/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free