Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
sig in i uthuggningeu och nedlade sin lefvande börda bland
en mängd upphugget ris, der han icke kunde blifva upptäckt
förrän följande dagen.
»Nu bort från denna plats!» hviskade Hans till Arvid.
Stigmännen voro så ifrigt sysselsatte kring de brin-
nande husen, att de alls icke märkte hvad som tilldrog sig
på denna aflägsna del af den stora platsen. Utan att upp-
täckas gingo våra vänner derifrån. Snart hade de uppsökt
hästarna, och att dessa icke Mefvo sparade denna natt, det
kan man nog förstå.
Ueruppe på berget svor, bannade och rasade Dacke
som en hedning. Tngen kunde göra honom till nöjes, ehuru
alla karlarne arbetade som slafvar för att med yxor, stänger
och hakar nedrifva de brinnande husen, ja, den vilde upp-
rorsmakaren gaf till och med en af sina bäste män ett
dråpslag med sin knutna hand, så att karlen stupade på fläcken
för att aldrig mera resa sig, och utdelades denna bestraff-
ning, derför att karlen icke hade hindrat elden att sprida
sig till ett närliggande hus samt ehuru karlen icke hade
någon skuld i en olycka, hvilken ingen mensklig magt
skulle hafva kunnat förhindra, då man icke egde tillgång
till den aldra minsta smula af ett eldsläckningsredskap. Men
mördaren skrattade vildt, när han såg karlen falla, och bör-
jade utösa ännu grymare eder än tillförne. Sjelfve pater
Göran försökte förgäfves att lugna honom och bringa honom
till förnuft.
Det var midnatt, innan elden var fullkomligt släckt.
Fem kojor voro då ödelagda, men Dacke och hans män
kunde skatta sig lycklige, att icke hela det laglösa sam-
hället på Dackehall hade blifvit lagdt i aska.
När pater Göran vid midnattstid följde Nils Dacke till
hans hydda, yttrade han med sin skarpa röst:
»Du är trött, min son, och lemnar väl åt morgondagen
all omsorg om vår fånge?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
