Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de af armens hela styrka, vapnet tlyga ut genom porten,
iinda till dess hans kring fästet knutna hand vidrörde plan-
kan. Derefter ’ drog han det med stor skyndsamhet tillbaka
och se... då var det rödt af blod. Det hade genomborrat
rånaren. Det första memiiskooffret i denna strid hade fallit.
»Väl gjordt, Vestgöte!» utropade häradsfogden muntert.
Men Arvid Vestgöte var icke vid godt mod. Han var
alltför erfaren i krigiska värf, för att dåra sig med den för-
hoppningen, att han och fogden med sina sex knektar och
två drängar skulle i längden kunna försvara sig mot en så
stor skara som den, hvilken nu trängdes utanför porten.
Han insåg, att portarna förr eller senare skulle sönderfalla
för de täta huggen af böndernes yxor och att, såsnart detta
skedde, skulle gården icke kunna försvaras af en så föga
manstark besättning. Likväl hängaf Arvid V estgöte sig
icke åt modlöshet, utan eftersinnade, om icke medel kunde
upptäckas, hvarigenom böndernes framfart kunde åtminstone
till någon tid hejdas, äfven sedau deras hvassa yxor hade
söndersmulat portarna till spåner. Han biet då varse eu
mängd vagnar och andra åkerbruksredskap, som funnos på
gårdsplanen, och hau fick den tanken att at dessa saker
bilda livad man i en senare tid har kallat en barrikad. För-
delen af denna anordning var mycket iögonfallande, då man
derigenom skulle blifva i tillfälle att begagna luntbössorna,
livilka nu, sä länge porten skyddade de anfallande, icke
kunde vara till något gagn. Med stor hast redogjorde den
raske Arvid Vestgöte för sin afsigt och bad om fogdens
bifall dertill. Fogden var just sysselsatt med att uttala
detta bifall, då eu utomordentligt skarp stämma hördes öfver
bullret af böndernes yxhugg.
»Mod, mina barn!» yttrade den skarpa rösten. »Låten
yxorna gå till den allena saliggörande kyrkans ära! Framåt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
