Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
låg i själtåget och kring hans bädd voro församlade hans
hustru, dotter och tjenare.
Brinnande ljus hade man satt honom i händerna enligt
den gamla, dä ännu frän katholska tiden bibehållna sed-
vänjan, att den allidande skulle i dödsminuten hälla ett
brinnande ljus i handen, sannolikt for att påminna honom
om det ljusets rike, till hvilket man hoppades, att han
skLille gå. I det tysta sjukrumet hördes endast den döeu-
des rosslingar och dc Iefvandes gråt och suckan.
Plötsligt uppfyldes huset af vilda skrän. Dörrar slogos
upp med stort buller, möbler kullvräktes och sönderhöggos,
tunga steg dånade i de höga salarna, svordomar och hädel-
ser störde dödsfriden i sorgens hem.
Den döende, som höll på att stilla inslumra till den
sista hvilan, från hvilken han icke hade tänkt att vakna
förr än på domedag, hörde det gryma bullret, hörde yxhuggen,
hörde ederna. Han upplyftade de af döden beseglade ögon-
locken och stirrade framför sig med ett uttryck af förfäran,
som gick hans husfru djupt till hjertat. En rysning skakade
hans kropp. Stackars herr Gudmund! .Efter årslånga smärtor
pä plågans bädd fick han icke ens dö i frid.
»Gä ut, min dotter, och se till hvad som är på farde»,
hviskade fru Gunilla till den gråtande jungfrun, som genast
steg upp från sin knäböjande ställning invid fadrens bädd
och svarade med en hviskning:
»Genast, min mor!»
Meu hon medhann icke att fullgöra sitt uppdrag,’, ty
dörren till sjukkammaren kastades upp med stor våldsamhet
och in trädde den förfärlige Nils Dackc med pater Göran
och sju af de blodtörstige rånarne.
»Vid dj—-1 och h—e!» ropade upprorschefen. »Här
finner man dem ändtligen. God dag och Guds. fred, jung-
fru Slätte!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
