- Project Runeberg -  Nils Dacke /
182

(1884) Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

182
hans belöning för det stora och för kyrkan gagneliga ar-
bete, som han har påbörjat.»
Och den gryme munken förde henne tillbaka till den
döendes säng och lade henne i Nils Dackes armar. Hon
var sä förfärad, att hon, nästan viljelös, lät den vilde upp-
rorsmakaren sluta henne i sina armar och med sin hand
leka med hennes sköna här.
Den döende knöt handen i sin vrede, ja, han kramade
ljuset så hårdt, att vaxet förvandlades till ett till hälften
flytande ämne, som trängde ut mellan hans fingrar. Ögonens
förfärliga stirrande tycktes dock alldeles icke genera någon
af skurkame.
»Ha, ha, ha!» hånskrattade Nils Dacke och fortfor
med sina smekningar, hvilka Christina så mycket mindre
kunde förhindra, som hon hade förlorat medvetandet och
icke visste hvad som vederfors henne. Det såg ut, som om
Dacke rent af’ fröjdade sig öfver att kunna uppreta den
arme döende mannen till vrede.
Men pater Göran stähle sig framför herr Gudmund och
ropade:
»Dö i dina synder, filisté! Snart skall hela ditt gud-
lösa slägte följa efter dig. Du har föraktat kyrkans nåd
och blifvit en kättare. Nu må du också gå hädan utan
kyrkans tröst. Dö, hund!»
Allt hvad pater Göran sade var dock efter all sanno-
likhet förspildt för den, åt hvilken det var ämnadt, ty herr
Gudmund stirrade oaflåtligt på Nils Dacke, som höll hans
dotter i sina armar. Sannolikt kunde patent hafva fortsatt
att tala i samma anda ända till aftonen, utan att den döende
hade hört ett enda ord af livad han sade. Hela hans Iif
var nu samladt i ögonen.
Sedan Nils Dacke en stund hade smekt Christinas långa
och vackra lockar, tyckte han, att flickans medvetslösa till-
stånd liksom inbjöd honom , att röfva en kyss, som hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:37:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prndacke/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free