Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
Haus Bardskärare hade just ämnat gifva ett svar pâ
denna sats och en vederläggning af dess innehall, dä den
vänliga tvisten hastigt afbröts genom ett uppträde, som störde
den frid, hvilken hittills hade i sommarvärmen râdt pä
gatan.
En stor folkhop närmade sig, omgifvande en man, i
hvilken både Hans Bardskärare och Nils Severinsson igen-
kände Gerdt van Buss.
Midt pä gatan stannade fångvaktaren och ropade högt:
»Kommen fram ur edra iden, borgare! Hans näde
fogden låter säga eder, att man.från slottstornet bar sett
Dacke och tjufvahopen nalkas och att I alle ofördröjligen
skolen församla eder på torget, fullt väpnade och rustade
till strid.»
Pojkarue, som omgåfvo fogdens budbärare, hurrade och
skreko, liksom om det varit en god tidning för dem liksom
för Hans Bärdskärare och Nils Severinsson, att Dacke ändt-
ligen kom. Derefter skyndade de att följa Gerdt van Buss
till nästa gata, der han skulle utskrika samma fogdeorder,
för att äfven der blifva i tillfälle att beundra utskrikarens
breda mun, stora svalg och dånande stämma.
Snart sågos borgarne, väpnade med luntbössor och
svärd, mangrant lemna sina hus och begifva sig till torget.
Mången af de rikare medförde alla sina drängar d. v. s.
gesäller och lärlingar. Stadens högtbetroddc skomakare kom
tågande med fyra gesäller och en liten pojke, ja, en så liten
pojke, att han icke förmådde bära hvarken bössa eller svärd
och derför endast hade beväpnat sig med mästarens spann-
rem — utan tvilvel det mest fruktansvärda vapen, som
den lille bytingen för sin egen del kände.
Pä torget hade Arvid uppstält sina två rotar knektar,
redan innan någon väpnad borgare visade sig. Vår hjelte
var lugn eller tycktes åtminstone vara det, men en märk-
bar blekhet vittnade om, att han icke var känslolös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
