- Project Runeberg -  Nils Dacke /
209

(1884) Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

209
tala längre, ty kyrkogården är. uppfyld af folk. Kyrko-
herden, den värdige dominus Anders, kommer derborta, och
klockaren begifver sig upp i stapeln för att ringa. Jag
måste gå upp och lijelpa honom att draga klockorna. Jo,
jo ... vi få väl se hvad som sker, innan middag är inne.
Gud hjelpe oss arme syndare!»
Den gamle vandringsmannen lemnades ensam och den,
som hade befunnit sig i hans närhet, kunde liafva hört ho-
nom mumla:
»Du hade nog rätt, du, när du yttrade, att någonting
kommer att ske innan middag.»
Derefter blandade gubben sig bland menigheten, som
strömade in i kyrkan, och satt snart i en bänk deriune,
till utseendet lika högtidligt stämd i afvaktan på gudstjen-
stens början, som någonsin en af de andre bönderne.
Nu började klockaren att med kyrkovaktareus tillhjelp
röra klockorna i stapeln. På dallrande luftvåger spridde
sig det högtidliga klockljudet öfver berg och dal, manande
de dröjande att påskynda sina steg till templet. Om den
gamle vandringsmannen nu hade befunnit sig på kyrkogarden
och på den plats, der han nyss samtalade med invaliden,
skulle han, om icke hans ögon varit alltför svaga, hafva sett,
icke allenast att de män, som lågo i backsluttningen vid
skogsbrynet, bröto upp, utan äfven att flera tjog andre män,
Hamtlige beväpnade, trädde ut ur skogen och att alla på
samma gång stälde sina steg till kyrkan.
Men derinne i helgedomen uppsteg den andäktiga sån-
gen. Genom de massiva hvalfven trängde den såsom syn–
dares bön fram till den Eviges och Barmhertiges tron, och
bönhörelsens ande sväfvade fram bland menigheten, vidrörande
med himmelsk frid de andäktigas och botfärdigas hjertan.
Dominus Anders trädde fram för altaret och uttalade
med kraftig och välljudande stämma sin egen och menig-
hetens syndabekännelse, i hvilken de flesta ibland
Nils Dacke.
menig-
14

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:37:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prndacke/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free