Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229
som han ansåg sig vara, lät han snart sin häst .färdas på
ett mindre ansträngande sätt. Sjelf försjönk han i djupa
tankar, så att han icke märkte,. att hästen slutligen saktade
sitt lopp ända till gående.
Plötsligt for han upp ur sitt drömande tillstånd, ty
ljudet af snabba hästfötter nådde hans öron. Att döma af
ljudet, voro ryttarne bakom honom och ganska många till
antalet. Raskt sporrade han sin springare hvilken, eggad af
smärtan och förskräckt genom den oväntade påminnelsen,
inom ett ögonblick öfvergiek från sakta gående till den snab-
baste traf. Arvid vände sig om i sadeln och blickade bak-
om sig. Hvad han såg var ingalunda egnadt att lugna
honom eller bereda honom glädje, ty den skara af tio män,
som han såg långt borta, gaf sig genast till känna såsom
stigmän och röfvare genom den trasiga klädseln, det vilda utse-
endet och de hotande vapnen. Tydligt var äfven, att de förföl-
jande ryttarne hade blifvit honom varse, ty de läto höra
ett vildt skrän och Arvid såg ganska tydligt, att de utpe-
kade honom för hvarandra. Han kunde således icke he-
tvifla, att de voro ute på färd i ändamål att fånga eller
döda honom.
Till en början hade Arvid verkligen den öfverdådiga
tanken att stanna, invänta förföljarne och erbjuda dem strid,
men lyckligtvis insåg han snart, att han ensam ovilkorligen
skulle duka under för den tio gånger starkare fienden och
att ett sådant företag icke förtjenade att benämnas mod,
utan snarare öfvermod. Han beslöt att åtminstone göra alll
hvad som stod i hans förmåga, för att undfly, innan han
inlät sig i strid med dem.
Följaktligen uppmuntrade han sin häst på hvarje upp-
tänkligt sätt till största möjliga ansträngning, men fastän
han flög framåt med så stor fart, att han icke ens skulle
liafva haft tid att se, huruvida träden, som han passerade
förbi, voro gran eller björk, så tycktes stigmännen med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
