- Project Runeberg -  Nils Dacke /
233

(1884) Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

233
»Hvarifrän kommer han? var hennes föga artiga svar.
»Den saken angår endast mig sjelf», svarade Arvid
torrt. »Kan jag få tak öfver lmfvudet här för mig och
min häst?»
»Nej!» snäste käringen.
»Jag är beredd att frikostigt betala er.»
»Inte har jag begärt något af honom, inte. Farväl
med honom!»
Gch käringen gick in i sin stuga och smälde igen
dörren efter sig. Det skulle naturligtvis hafva varit en
lätt sak för honom att bryta upp dörren och tvinga sig till
herberge i hyddan, men . vid närmare besinning fattade lian
beslut att rida vidare och söka sig ett nattläger på någon
lämplig plats under öppen himmel. Skälet till detta hans
beslut var, att stugan låg invid vägen och sannolikt skulle
besökas af stigmannen, om desse under nattens lopp verk-
ligen sökte honom bär. Han erfor sedermera att just detta,
som han befarade, verkligen skedde.
Fem minuters väg från stugan låg ett litet berg med
tre nästan lodräta sidor. Den fjerde sidan, den enda på
hvilken det var bestigligt, var äfven brant nog, sä att en
häst icke skulle hafva kunnat klättra upp der. Platsen
tycktes Arvid vara ganska lämplig till nattläger för honom
sjelf, men cn svårighet återstod, nämligen den vigtiga frågan,
hvar han skulle binda sin häst. Dock blef äfven denna
svårighet lyckligt öfvervunnen, derigenom att Arvid förde
honom djupt in i skogen och band honom inuti ett tätt
snår, (1er ban svårligen kunde upptäckas, men hvarcst fans
tillräckligt gräs för hans näring under ett helt dygn, om
så behöfdes. Innan vår hjclte förde bort sin gångare, af-
sadlade han honom och lade både sadel och packning vid
foten af berget. När han nu återkom, tog han alltsammans
på ryggen och började oförskräckt sin vandring upp på
berget.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:37:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prndacke/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free