Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
sin bössa, eftersåg den ännu brinnande luntan ocb smög sig
bort till bergets kant. Mera med ledning af ljudet af de
bortgäendes steg än genom ögonens tjenst, sigtade lian och
lät skottet brinna af. Ett förfärligt skri oclf ett dån, som
om en tung kropp hade fallit, trängde till hans öron och
förkunnade honom, att lians lod hade träffat.
»Godt!» mumlade han. »Nu är de endast fem. Med
Guds Iijelp reder jag mig nog ur den här striden.»
Att stigmäunen gjorde sig brådt, det var icke svart att
förstå, ty deras fotsteg gäfvo det tydligt till känna. Arvid
lutade sig ut öfver bergets skarpa kant och tyckte sig se
fem skuggor, som sväfvade öfver marken bort mot skogen,
i hvars djupt mörka sköte de slutligen försvunno, så att
han icke längre kunde följa dem med blicken.
Vår hjelte satte sig ned på en sten, från hvilken han
kunde hafva fri utsigt öfver fältet ända bort till skogen.
Hans mening var att öfvertyga sig, huruvida fienden blef
qvar eller icke. En hel timme satt han orörlig qvar på
denna plats och derunder hvälfdes många tankar i hans al-
drig hvilande hjerna.
Ju mera han tänkte på tilldragelserna under dagens
lopp, desto. mera stadgade sig hans öfvertygelse, att Nils
Dacke var den, som höll Christina Slatte i fångenskap. Det
oförsonliga hat, som hade talat ur den gudlöse upprorsma-
karens ögon vid sammanträffandet på Väckelsångs kyrko-
gård, och den lika oförsonliga bitterhet, med hvilken hans
karlar hade förföljt honom — en ensam man, som på det
hela taget icke kunde vara farlig för framgången af upp-
roret — detta måste hafva en annan orsak än blott den,
att de tillhörde motsatta partier i riket, det kungliga och
det upproriska. Att personliga motiver lågo till grund för
Dackes hat, det bevisades klart — tyckte Arvid •— deraf
att han hade befalt sina utskickade män att förfölja honom
en så lång väg, ty ingalunda skulle han hafva vidtagit så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
