- Project Runeberg -  Nils Dacke /
244

(1884) Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

244
reise. Stenar, förtorkadt gräs, ljung och smutsiga vattén-
pölar — det var allt. Ej ett enda spar syntes af hans
fiender och likväl var Arvid öfvertygad, att de icke voro
långt borta.
Da han nu kom bort till den fjerde sidan — den, der
gångstigen var — dröjde det icke länge, innan han upp-
täckte dem. De stodo nedanför berget just vid det ställe,
der stigen började slingra sig uppåt höjden, och deras an-
sigten voro vända uppåt, liksom om de velat undersöka möj-
ligheten att uppstiga. En af dem blef honom varse, då
han böjde sig utöfver kanten af klippan, och dröjde icke att
utpeka honom för sina kamrater. Alla fem uppstämde nu
en sä ryslig konsert af tjut och skrik, att Arvid frestades
till att sätta båda sina händer för öronen. Som de redan
sett honom och han dessutom befann sig alltför högt, för
att vara inom skotthåll för deras luntbössor, så brydde han
sig icke om att draga sig till baka, utan blef helt lugnt
liggande qvar pä sin plats och blickade ned på dem. När
stigmannen ändtligen hade skrikit sig trötta eller åtminstone
ledsnat vid ett sä gagnlöst nöje, när de omsider hade till-
räckligt manga gånger knutit sina näfvar mot honom,
mindre för att skrämma honom, än för att bevisa hvaran-
dra, att de egde mod — då upplät en af dem sin stämma,
hvilken Arvid redan flera gånger hört och nu igenkände på
dess grofhet, talade eller, rättare sagdt, ropade och sade:
»Du huggormsafföda deruppe, du erkekättare, gif dig
pa nåd och onåd, eljest är ditt Iif förloradt och du dömd
att fa dina ögon uthackade af korparna!»
Arvid svarade icke.
»Är du döf, fârskalle? Hva’sa’?»
»Nej, men jag fruktar att blifva det, om jag länge
skall höra på ditt illaljudande tjut,» yttrade Arvid.
»Jaså, du har verkligen mål i mun. Nå, kom nu vac-
kert ned och gif dig i vårt våld!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:37:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prndacke/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free