- Project Runeberg -  Nils Dacke /
250

(1884) Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

250
Han. skonar ingen. Hå, M, M! En salig ändalykt är det
enda, som vi hafva att sträfva efter här i denna usla jem-
merdalen. Hå, hå, hå!»
Just under det att den skändliga varelsen på detta
sätt hånade den bleka döden och Guds rättvisa dom, af-
bröts hastigt hennes ordsvammel, derigenom att en manlig
och kraftfull röst bakom henne ropade:
»Hvad tager du dig för, qvinna? Plundrar du de
döda?»
Käringen uppgåf ett skri af förfäran och fasa, då hon
såg sig upptäckt under ett förehafvande, som hon helst hade
önskat bedrifva i obemärkt ensamhet, Hon vände sig om,
sannolikt icke utan fruktan att möta den rättfärdige Guden
sjelf eller åtminstone hans fullkomliga motsats. Men den
som stört henne, var hvarken ljusets eller mörkrets furste,
utan helt enkelt en gammal, vördnadsvärd munk med ton-
sureradt hufvud, kåpa och ett groft rep kring midjan. Det
var den ärevördige priorn Sigfrid, föreståndaren för det lilla
samfund af munkar, som hade slagit sig ned i Arby vilda
skog, sedan de blifvit drifne ur deras fridlysta kloster. Våra
läsare känna honom redan, ty det var just han, som uti
det lilla kapellet i skogen högtidligt invigde den blodtör-
stige Nils Dacke till striden mot Gustaf Wasa och luther-
ska lärans bekännare.
»Blyges du icke, gamla qvinna,» fortfor priorn med
vred stämma, »blyges du icke att vara likplundrare? Menar
du, att den rättfärdige Guden icke ser dig på alla dina
vägar? Bort härifrån, annars ,torde jag komma,att hand-
gripligen visa dig till rätta! Bort, nedriga hjon!»
Den gamla hade ganska mycket lugnat sig, när hon
såg, att det. icke var någon öfvcrnaturlig eller underjordisk
varelse, soin hade blandat, sig i hennes lilla, vinstgifvande
aflär. Helt fräckt svarade hon:
»En fattig syndare får väl lefva, skulle jag tro.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:37:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prndacke/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free