Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
289
proviant, bespejades och — af Dacke helt och hållet inne-
slöts genom bråtar och skogsfällningar. Först när det var
för sent, insåg Måns Johansson sin dumhet. Han var med
sin- lilla här helt och hållet i böndernes våld och för honom
och hans folk var intet annat att vänta än död eller fån-
genskap, ty på andra sidan om bråtarna funnos tusentals
bönder, färdige att nedhugga hvar och en,- som försökte
tränga igenom. Ställningen var förtviflad. Då lyckades det
de belägrade att fånga en bonde, hvilken med svärd på
strupe tvingades att visa dem en väg till räddning. Han
uppenbarade då för dem en lönstig, hvilken bönderne icke
hade igenstängt med bråtar, emedan de sjelfve ämnade på
den intränga i lägret. Måns Johansson lät nu sin här bryta
upp. Främst gick resetyget och det lyckades verkligen ryt-
tarne att komma ut och undfly blodbadet. Men när det
af till största delen tyska knektar bestående fotfolket
kom till mynningen af stigen, öfverföllos de af bönderne.
Ett tusen man stupade och ganska få voro de, som und-
kommo.
Nu sammandrog konungen tre stora härar, den ena i
Vadstena, den andra i Linköping och den tredje i Jönkö-
ping. Meningen var, att alla tre skulle samtidigt inbryta i
Småland och omringa Dacke. Till befälhafvare sattes riks-
marsken Lars Siggesson (Sparre) och Johan Thuresson (Roos)
och konungen skref till dem ett bref, hvari han bland annat
förmanade dem, »att de icke skulle angripa bönderne inom
deras bråtar, utan heldrc gå omkring bråtarna; äfven se sig
väl före, då de framdrogo genom skogsbygder, att icke bön-
derne stälde sig på sidorna af vägen och öfvergöto dem
med pilar och skäkter, såsom deras sed var. De skulle
likväl ej vara alltför rädde för hvar buske, emedan de väl
kände det gamla ordspråket, att den som rädes lör hvar
buske kommer sent till skogs. Vidare skulle de akta sig
för städernas och presterms list.» Visserligen tillfogade
Nils Dacke. 19 •
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
