- Project Runeberg -  Nils Dacke /
299

(1884) Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Bönen! Ha, munk, du nämnde der något, som vi lu-
theraner förstå oss pä bättre än I katholiker. I bedjen till
edra helgon, men vi bedja till Gud sjelf.»
»Nåväl, min son,» yttrade patern saktmodigt och mildt,
»bed då till Gudi Det är mitt råd. Bönen skall skingra
dina svårmodiga tankar.»
»Förlåt mig, vördnadsvärde man, om jag nyss sårade’
dig genom jemförelsen mellan din kyrka ocn vår i fråga
om bönen.»
»Ack, menskliga ord kunna ieke såra mig, ty Christi
kärlek bor i mitt hjerta... Men, min son, jag menar, att
du i dag är så återstäld, att du kan njuta någon föda. Det
vin och de lätta, soppor, hvarmed vi under din sanslöshet
hafva nödtorftigt uppehållit ditt lif, torde nu ieke längre
vara tillräckliga för dig.»
»Jag känner mig verkligen hungrig.»
»Då går jag att tillreda åt dig någon passande rätt.
Pax vobiscum /»
Arvid fick sin »passande rätt», åt den och stärktes der-
af, isynnerhet som priorn lät den åtföljas at en liten bägare
oförfalskadt vin.
Den ena veckan förgick efter den andra. Arvids till-
frisknande gick mera långsamt, än man kunde hafva förmo-
dat. Frisk var han visserligen i det afseendet, att han icke
led af någon särskild åkomma, men han led af brist på.
krafter. Endast småningom återvände de. Orsaken dertill
var emellertid ingalunda att söka i någon bristfällighet i
den vård, som han fick af munkame åtnjuta, ty denna mot-
svarade fullkomligt den ståndpunkt, på hvilken läkekonsten
då för tiden befann sig. Nej, Arvid led af ett omit, som
härjade hans själ, och det var just detta onda, som lade
hinder i vägen, för ett snabbt återvinnande af krafterna.
Detta onda var tanken på Christina Slätte.
För Arvid var det nämligen en outsäglig plåga att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:37:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prndacke/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free