Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
tänka pâ, huruledes nu mänga månader hade förflutit efter
hennes tillfångatagande af Dacke. Oupphörligt både natt
och dag förföljdes han af den tanken, att hvarje försök till
den sköna kusinens räddning nu skulle komma — för sent.
Derom drömde han om natten, när han någon gång kunde
somna in, men oftast låg han vaken frän solens nedgång
till dess uppgång, vridande sig på sitt läger och med ån- •
gest tänkande på ungmön och hennes öde. Till en början
gjorde emellertid den ständiga närvaron af en munk i cellen,
att han måste lägga band på sig sjelf, ty han ville för intet
pris i verlden’ låta munkarne blicka in i hans själ och se
det bottenlösa djup af smärta, som bodde der. Han visste
nämligen, att munkarne skulle tillskrifya hans lutherska
religion orsaken till den förtviflan, för hvilken han var ett
rof, och han älskade alltför mycket sin kyrkas lära och
var alltför finkänslig i sitt hjerta, för att vilja framkalla de
välmenande muukarnes försök att öfvertyga honom om den
lutherska lärans svaga sidor i jemförelse med den ka-
tholska.
Men i den mon tillfrisknandet fortgick, blefvo äfven
munkarnes besök i hans cell mindre talrika och långvariga.
När då Arvid befann sig ensam, kunde han icke tillbaka-
luilla sina tårar. Den ena gången efter den andra hiingaf
han »ig åt dessa utbrott af förtviflan, hvilka medföra en
lindring, emedan de trötta själen och minska hennes förmåga
att lida.
Redan var vintern nära till ända, innan Arvid hade
sa mycket återhemtat sig, att han af sina läkare, munkarne,
erhöll tillåtelse att gå ut. Priori) inbjöd honom också att
bevista messorna i det lilla kapellet, men Arvid afslog höf-
Iigt detta anbud och gick heldre för sig sjelf ut i den vil-
da och ensliga skogen, der han fritt kunde öfverlemna sig
åt sina sorgliga tankar och der icke åsynen af klosterbrö-
dernes om inre frid vittnande anleten ökade hans egen sak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
