Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305
»Gud, jag tackar dig!»
Ännu fortfor priorn med sin bön, Arvid, som visste,
att så Iiinge priorn läste latin, skulle ingen af munkarne
märka, om en sä obetydlig person som Arvid Nilsson hvi-
skade en smula svenska, återtog nu:
»Är det verkligen du, Christina?»
Lätt som en andehviskning framsväfvade nu till hans öra:
»Ja, käre . . . käre Arvid, det är jag.»
»Sa liar jag då återfunnit dig, när allt tycktes mig vara
förloradt! »
»Låtoin oss tacka Gud!»
»Följ mig nu härifrån, Christina!»
»Om det blott vore möjligt!»
»Hvem kan hindra oss?»
Det dröjde, innan Arvid kunde erhålla svar på denna
fråga, ty priorns latinska bön hade, otroligt nog, tagit slut
och munkarne stodo redan upprätt i sina bankar, färdige
att börja en till messan hörande chör. Arvid och Christina
måste, för att icke väcka misstankar, följa deras exempel.
Aldrig någonsin hade en chör förekommit Arvid så lång
och tråkig och likväl var den hvarken det ena eller det
andra. Tvärtom var den kort och sjöngs med stor konst,
så att Arvid under andra förhållanden gerna och med nöje
skulle hafva lyssnat dertill. Ändtligen lågo munkarne å
nyo på knä och priorn och chorgossarne började fortsättnin-
gen af messan.
»Nå, Christina, hvem kan hindra oss att lemna klo-
stret?»
»Ack, du vet icke ...»
»Hvad ?»
»Att jag är en fånge!»
»Nåväl, jag befriar dig.»
»De äro för månge, Arvid.»
» Hvilka?»
20
Nils Dacke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
