Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
307
Den följande natten sof Arvid icke en enda blund,
men det, som höll honom vaken, var icke sorg och smärta,
utan glädje och jublande fröjd.
Tjugosjette Kapitlet.
Upptäckten.
Medan Arvid långsamt tillfrisknade, spelade IIans Träd-
gårdsdräng med stor skicklighet och framgång sin rol af en
Dackes trogne anhängare och slaf. Ingen annan var så öd-
mjuk mot upprorsmannen som Hans, ingen förde på sin
tunga så obarmhertiga hotelser mot konungen och hans folk
som han, medan i sjelfva verket ingen gjorde konungens
folk så liten skada som han. Det senare såg emellertid
icke Dacke, men deremot hörde han ganska väl det förra,
ty IIans begagnade alla tillfällen att göra sig bemärkt, så
snart han kunde göra det utan att deltaga uti våldsbrag-
derna. Han ansågs allmänt såsom en visserligen mycket
enfaldig, men Dacke och hans sak fullkomligt tillgifven
person.
Naturligtvis försummade han intet tillfälle att befrämja
de planer, för hvilkas skull han nu hade stuckit hufvudet
in i lejonets gap, Han bemödade sig att så mycket som
möjligt följa Dackes egen person, ty han trodde, att denne
förr eller senare skulle begifva sig till de ställen, der Arvid*
och Christina höllos fångna. Emellertid ledde detta hans
spioneri icke till något resultat, men det oaktadt fortfor
Hans dermed, sägande till sig sjelf hvarje gång, då han
gort en missräkning:
»Bättre lycka nästa gångl»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
