Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
Några ögonblick förgingo under tystnad. Derefter hörde
Hans en röst, hvilken han genast igenkände såsom Jon Puc-
kels egendom, säga:
»Jag helsar ers nåd och eder, vördige fader Göran.»
»Hvar har du varit?»
»I de filistéers läger!»
»Vi hoppades, att du var död.»
»Tyvärr var jag icke död, men väl begrafven, nådig
herre.»
»Icke död, men likväl begrafven! Dj-r ocli gastar!
Huru skall man förstå det?»
Jag har suttit under jorden i Kalmar slott.»
»Ah! Och du har rymt?»
»Jag ville gerna se den mur, som skulle kunne halla
mig fången.» *
»Du bör också verkligen ega god kännedom om Kal-
mar slotts inre, ty om jag icke misstager mig, har du varit
der tillförne.»
»Jag har verkligen haft den äran att hjelpa en viss
förnäm herre och en vördnadsvärd andans man derifrån,
men sedan den dagen hafva flera vintrar snöat och den
saken är nu glömd.»
»Dj-r och h-e! Hvad vågar du säga?» utbrast med
vredesmod Dacke, som högst ogerna blef påmind om forna
dagar.
Men nupiken, som helst ville undvika ett utbrott af
upprorsmannens vilda lynne, inföll:
»Det lyster mig att höra, huru du lyckats undkomma
dc kätterske hundarne, min käre Jon.»
»Den historien är snart berättad, vördige fader. När
jag ledsnade vid den fuktiga fängelsehålan, vid mina olycks-
kamrater och vid den hederlige Gerdt van Buss, började jag
fundera öfver min ställning och frågade mig sjelf, om icke
det finnes någon angenämare lott i lifvet *än att sitta bakom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
