Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
B2G
vandring i becksvarta mörkret stod tydlig och klar inför
hans själs öga, nämligen den tanken, att i rumet inunder
honom befann sig den fruktansvärde Dacke.
Andtligen befann han sig vid gafveln och framför
fönstret, genom hvilket stjernorna blinkade så vänligt mot
hans ärliga öga. Snart nog var fönstret öpnadt och Hans
stod der och lyssnade i den tysta natten. Långt borta hör-
des de utstälda vaktposterna anropa hvarandra. Från post
till post gick ropet rundtomkring lägret, men för öfrigt var
allting tyst och stilla. Nu var det emellertid icke tid till
att stä och lyssna eller fundera på saken, då endast snabb
handling kunde befria honom ur hans farliga läge.
Att utan buller upplyfta den på vinden liggande stegen
och skjuta den ut genom fönstret, det var icke en lätt sak,
men Hans utförde den utan att förorsaka starkare ljud, än
om det hade varit en råtta, som afgnagat barken på stegens
pinnar. När detta väl var gjordt, dröjde det icke. länge,
innan Arvid stod välbehållen med pick och pack nere pä
marken, och då han hade fattat fast fot dernere, töfvade
det icke länge, förr än han smög sig framåt bygatan, ända
till dess han uppnådde en stallbyggnad, hvarest, enligt hvad
han visste, Dackes hästar voro inqvarterade. I alla stugor var
mörkt och bygatan var folktom, så att gamle Hans utan
något obehag uppnådde detta mål.
I nder denna vandring, hvilken räckte åtskilliga minu-
ter, sade FIaus tyst till sig sjelf:
»Nog skulle jag innerligt gerna vilja taga ett ömt
afsked af min vän Jon Puckel, innan jag lemnar Högsby,
men saken är den, att jag icke vet, hvar jag skall finna
honom, och det är stor skada. Naj jag-får honom väl fatt
en annan gång!»
Medan Hans roade sig med att uttänka, huru han
skulle hafva »tagit afsked» af puckelryggen, om han hade
nu pn stunden kunnat finna honom, anlände han till stallet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
