Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tjugoåttonde Kapitlet.
Hos herr Simon i Sund
Haus var icke allenast eu förståndig, utan äfveu en
försigtig karl, hvilket han äfveu nogsamt visade, då han
icke nöjde sig med att ur Daekes stall taga en enda häst,
hvilken skulle Imfva varit tillräcklig för hans personliga
behof. Han var icke nöjd med mindre än tre af dessa
nyttiga djur och han tyckte sig hafva sina goda skäl till
denna skenbara oförnöjsamhet, då han ju ilade att befria
Christina Slatte hos munkarne i Arby skog och han icke
betviflade, att Arvid, vare sig att han var fången eller fri,
icke befann sig långt borta från Christina. Det var för
Arvids och Christinas räkning, som han ansåg sig böra be-
röfva Dacke ett jemförelsevis så stort antal springare.
Naturligtvis var han, dä han sprängde bort från Dackes
stall, förande Isabella och den åt Arvid ämnade hästen med
sig, fast besluten att uppsöka de af pater Göran och Dacke
omtalade munkarne i Arby skog. Visserligen hade han in-
gen aning om, på hvilken plats i Arby sockens vidsträckta
skogar munkarne funnos, men att de verkligen funnos der,
derom tviflade han icke och ännu mindre betviflade han,
att han skulle finna dem.
Med dessa och andra dermed sammanhängande tankar
i sitt hufvud, stormade vår gamle Hans fram mot den plats,
der, såsom han väl visste, en stigman stod på vakt. Också
dröjde det icke länge, innan en röst ropade honom an:
»Hvem kommer der?»
Hans saktade farten och höll slutligen in sina hästar
alldeles framfor karlen, som ropat honom an, men derunder
talade han halfhögt till sig sjelf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
