Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
Iiögst kunde lian värdera sitt försprång till en half timme
och det var detta, som smått förtretade den ärlige karlens
eljest mycket förnöjsama sinne. För att om möjligt öka sitt
försprång, eldade lian sin häst med lämpliga medel och med
vindens snabbhet gick färden.
Två timmar hade han redan ilat framåt lika snabbt.
Endast en enda gång ’hade han låtit hästarna stanna några
minuter, dels för att bereda dem tillfälle att bemta andan
och under en stunds stillastående lätta de flämtande brösten,
dels för att öfverfiytta sin egen ganska ’tunga person från
den svettige och skumhöljde springare, som hittills burit
honom och derför lidit mest, till en af de andre. Derefter
hade han ofördröjligen fortsatt färden.
Då lian nu efter två timmars ridt ånyo stannade, äm-
nade han förflytta sin person till den tredje och jemförelse-
vis mindre trötte hästen, som just var Isabella. Då nådde
ljudet af hästtramp hans öron och lians första tanke var,
att förföljarne redan voro honom nära och att honom icke
återstod någonting annat än att sälja sitt Iif så dyrt, som
det var honom möjligt. För Arvids och Christinas skull
kände han sig nästan förtviflad vid tanken på en sådan
nödvändighet. Hvem skall nu rädda dem? Denna fråga
uppsteg ögonblickligen i hans manliga hjerta, som icke kunde
sörja för egel del, men väl för sina vänner.
Ett ögonblick senare lättade han sitt hjerta med en
djup suck, ty han upptäckte, att faran i sjelfva verket icke
var så öfverhängande.
Till en början märkte han, att den sig närmande ryt-
tarehopen framred så sakta, att den omöjligen kunde vara
stadd på förföljelse efter en flykting. Derefter kom lian
först att tänka på, att desse ryttare konimo från ett alldeles
motsatt håll mot hvad de borde hafva gjort, om de varit
utsände från Högsby. Han kunde nu icke nog förundra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
