Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340
tryckta björken. Men bau skyndade förbi den ena skogs-
scenen efter den andra, ty han visste, att om han icke lyc-
kades undkomma do förföljande ryttarne, skulle hans öde
blifva ännu sorgligare än björkens.
bi är det led mot aftonen, voro hästarna alldeles uttröt-
tade och Hans måste lata dem hvila. Han stannade pä ett
ställe, der skogen började blifva mera gles, så att han tyckte
sig förstå, att han nalkades en bebodd ort.
Till sin fasa märkte han, sä snart han höll stilla, att
förföljarne voro honom sa nära, att han kunde höra häst-
trampet och till och med urskilja rop och ljud af skratt.
Ingen tid var att förlora. Huru uttröttade djuren än
voro, mäste de genast fortsätta sitt lopp. Sporre och spö
fingo hjelpa till att drifva dem framåt.
Inom några ögonblick hade Hans uppnått skogsbrynet
och säg framför sig en fredlig by med kyrka och bonings-
hus och ladugårdar. Det var .Sund, der herr Simon bodde,
hvilken våra läsare förut känna. JDet var herr Simon, som,
eggad af den listige pater Göran, i sin predikan uppmanade
sina församlingsbor att »draga sina svärd och hvässa sina
pilar mot-den gudlöse konungen». Den förträfflige Hans
hade emellertid ingen aning om herr Simons sympatier för
katholieism, päfve och helgon. Hos prestén var man vand
att söka skydd och hjelj) i all nöd och fara, och det var
derför helt naturligt, att Hans, som insåg omöjligheten att
hinna undan ryttarne, tänkte på prestgården så, som den
förolyckade sjömannen tänker på hamnen.
»Om jag blott kunde uppnå prestgården!» utropade han
och sporrar och spö blefvo satta i liflig verksamhet. .
Iill prestgården hann han, men då han red in genom
dess port och dervid kastade en hastig blick bakom sig, blef
han varse sina förföljare, hvilka just då redo ut ur skogen,
och han kunde icke betvifla, att han sjelf hade blifvit sedd
af dem, ty de räckte fram händerna och pekade på honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
