Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
• Och du, Hans, kan nu bedja din sista bön, om du har
lust, ty jag ämnar hänga dig i episelspjellet.»
»En alltför mild död!» invände herr Simon. »Han bör
tias lefvande och derefter stekas pä ett glödhett halster.»
»Gerna för mig!... Gerna för mig!» utropade Jou
Puckel, hvars elaka hjerta fröjdade sig orimligt öfver detta
gryma förslag.
»Gripen honom och fören honom till Dacke!» tillrådde
herr Simon. »Pater Göran må döma honom!»
»Na väl,» återtog Jon Puckel med en ton och min,
som om han hade varit hela verldens beherskare, »jag häk-
tar och arresterar dig i hans höga nådes, Nils Dackes
namn.»
Samtidigt reste Jon Puckel sig på tå och lade sin hand
pä trädgårdsdrängens axel, troligen i ändamål att med denna
åtbörd inviga Hans till fångenskapen.
Hittills bade Hans varit stum och orörlig, liksom om
han hade varit så häpen, att all tanke- och handlingskraft
förintats hos honom. Men kuapt kände han Jon Puckels
hand på sin axel, förr än hans manliga natur tog ut sin rätt
och han beslöt att sälja sin frihet och sitt Iif så dyrt som
möjligt. Se här hvad han gjorde:
Först kastade han lampan i golfvet. Deu var af lera
och krossades . i fallet och den gamles jernskodda fot ut-
släckte lågan och förvandlade sjelfva lampan till atomer.
Det blef mörkt i herr Simons studerkammare.
Derefter gaf han Jon Puckel en knuff, hvilken förflyt-
tade denne till motstående vägg med så stor fart, att den
lille bytingen förlorade sansen och föll till golfvet!
»Och nu, du usle niding till prest, nu är det din tur,»
ropade den redlige Hans i vredesmod, störtade fram och
gal’ i mörkret herr Simon ett väldigt slag med sin knutna
näfve. Utan att gifva ett ljud ifrån sig, föll kyrkoherden
till golfvet. Slaget hade dock icke helt och hållet döfvat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
