Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
347
licunes öde, men tyckte sig Iiafva skäl att ana det värsta,
sä kunde lian nu, då lian ändtligen hade sammanträffat
med henne, hört hennes röst och tryckt hennes hand, icke
insomna af glädje. Den ena timmen af natten förflöt efter
den andra, men sömnguden flydde ihärdigt från hans livilo-
läger.
Naturligtvis kunde han icke underlåta att under dessa
tysta timmar, då intet yttre huller störde honom, emedan
munkarne antingen sofvo eller livar i sin cell sysselsatte sig
med lekamliga späkningar efter påflig sedvänja, mycket
tänka på, huru han skulle kunna föra den sköna kusinen
hort från munkarne. Att de helige männen voro Dackes
bundsförvandter, derom tviflade icke Arvid, tv han var till-
räckligt hemmastadd i tidens förhållanden för att veta, att
alla hemliga eller uppenbara katholiker hoppades på den
katholska kyrkans återupprättande i Sveriges land genom
den djerfve upprorsmakaren och haus småländingar. Derför
insåg han också, att det skulle möta nästan oöfvervinliga
hinder att öfvertala priorn till jungfru Slättes frigifvande
mot Dackes vilja. Väl fattade han till hälften heslutet att
sit snart det blef dag, uppsöka priorn Sigfrid och framställa
för honom, huruledes Dacke röfvat bort flickan ur hennes
föräldrahem och att priorn omöjligen kunde taga på sitt
samvete att- vara skurken behjelplig vid qvinnoröfveri och
annan skändlighet. Men Arvids sunda förstånd* som aldrig
förnekade sig, sade honom snart, att allt detta måste Christina
sjelf hafva sagt till priorn och att denne icke skulle låta
beveka sig af Arvids förnufts- och samvets-skäl, när han
hade under så lång tid förmått motstå Christinas böner och
tårar. Arvid var mera erfaren än Hans och trodde derför
en »andans man» mindre blindt, än den i religiös mening
enfaldige trädgårdsarbetaren, ja, innan morgonen grydde, hade
Arvid Nilsson till fullo insett, att lian, genom att om saken
samtala med priorn, just skulle förderfva den och förorsaka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
