Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
301
behandlat’ mig med godhet. Någon egentlig fara har hit-
tills icke hotat mig, om icke den att med eller mot min
vilja göras till katholik af den hederlige priorn Sigfrid, som
i sin innerliga välmening icke har sparat kyrkofädernes oeh
scholastikernes hela apparat af s. k. bevis. Jag har insett
hans välmening och icke haft hjerta att undandraga mig
samtalen med honom, men jag behöfver väl icke. försäkra
dig, att jag hoppas förblifva intill döden en god lutheran.
— Hvad nu angår den otäcke Däckens mening med mitt
inneslutande här, så inser du nog, hvilken den är? Han
framhärdar ännu alltjemt i sin förmätna åstundan att af
mig, obetydliga flicka, göra en drottning i Sveriges rike.
Sannolikt ämnar han förvara mig här, till dess hans krigs-
företag gifva honom tillräcklig ledighet för det högtidliga
firandet af hans kongliga biläger. Den nedrige missdåda-
ren! Måtte konung Gustaf snart få honom fatt och befordra
honom till närmare bekantskap med bila och stupstock!
Emellertid förlitar jag mig nu på dig, kusin Arvid. Du
skall icke lemna mig i sticket, ty jag är öfvertygad, att du
hedrar mig med din vänskap och jag tror mig veta, att de
farliga sår, af hvilka du nu så länge har lidit, har du er-
hållit af Dacke eller hans legohjon under ditt sökande efter
mig. I mitt lilla hufvud har jag uppgjort en, såsom det
synes mig, förträfflig plan till min befrielse, men jag skrif-
ver icke derom, emedan jag hoppäs få meddela dig den
muntligt i qväll. När du läser dessa rader, har du således
redan kännedom om min plan. Någonting i mitt hjerta sä-
ger mig, att jag icke behöfver uppmana eller bedja dig ut-
föra den. Var öfvertygad, att den vänskap är uppriktig,
som egnas dig af din olyckliga kusin
< ’hristina.»
»Vänskap, säger hon!» utropade Arvid, då han slutat
läsningen af brefvet. »Ack, jag vet nu, att denna vänskaps
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
