Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
363
liunnit stiga upp öfver skogstopparna och förgylde nu med
sina strålar icke allenast det höga taket på kyrkan, utan
äfven de små kojorna och den öpna platsen mellan stu-
gorna och helgedomen. Framlockade af det vackra vädret,
hoppade sparfvarna lustigt omkring på den ännu bara mar-
ken och högt uppe på ryggningen af kyrktaket satt en Iiel
rad af de älskliga och för oss, som bo i norden, kära sta-
rarna vårens första och mest tillförlitliga budbärare. Här
och der på den öpna platsen sågs en munk, sysselsatt med
arbeten af ett eller annat slag. Priorn gick, gammal och
vördnadsbjudande, fram och tillbaka utanför sin stuga. På
hans ansigte hvilade ett tankfullt lugn, som talade om all-
varliga, men på samma gång fridfulla tankar.
Plötsligt stördes lugnet på denna fridfulla plats genom
hästtramp och vapenslammer. Höga rop hördes och -
hvad som sällan inträffade på denna lilla punkt af jorden
- gryma svordomar och hädelser skrämde både sparfvar
och stnrar på flykten och föranledde de arbetande iminkarne
att upplyfta sina öfver arbetet nedlutade hufvuden. Priorn
stannade och ett drag af djup smärta visade, hvad hans själ
kände vid de rysliga utlåtelser, som stego mot höjden.
Snart trädde sju ryttare fram ur skogen. De hade
följt en från norr kommande stig och Arvid hade derför
lyckligt undgått att möta dem — ett möte, hvilket skulle
hafva varit för vår hjelte ganska farligt, emedan ryttare-
skaran, såsom redan dess yttre skick utvisade, tillhörde, Bac-
kes »tjufvahop».
Främst red Jon Puckel och efter honom följde de sex
andre-stigmannen. Desse senare hade aldrig tillförne varit
på denna plats och tycktes vara utom sig af förvåning att
finna en kyrka, några stugor och en samling munkar djupt
inne i tjocka skogen, och detta under en tid,’ då munkarne
eljest hade försvunnit från Sveriges rike. Det ena af hä-
delser uppblandade utropet efter det andra gick öfver deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
