Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inrotade ^bäfvan för bannlysningens hemska öde satt doek
ännu qvar i deras hjertan.
Visserligen hörde Arvid skrål oeh rop frän stugan, der
pater Botvid "hade inqvarterat dem, men lian passerade förbi
pä så långt afstånd, att han icke kunde göra sig närmare
reda för beskaffenheten af dessa rop, utan han trodde, att
några af munkarne hade samlats der till gemensam andakts-
öfning och att det var bedjande eller lofsjungande menniskors
röster, som nådde lians öron.
Det led mot tiden för messan.
Arvid skyndade in i sin hydda och väpnade sig om-
sorgsfullt, men för att icke onödigtvis väcka uppmärksamhet
genom vapnen, svepte han sig in i en kåpa, som munkarne
hade lånat honom, nfen hvilkeu han ännu aldrig hade bru-
kat. Så rustad smög han sig in i skogen och närmade sig
försigtigt den stuga, i hvilken Christina satt fängslad. Der
han nu stod i skogsbryuet, befann han sig på mindre än tio
meters afstånd från huset. Hvad Arvid kände under de
minuter, han här väntade på klosterklockans ringning och
priorns ankomst, det är lättare att inse än att beskrifva.
Men visserligen var han mera glad än sorgsen.
Nu ljöd det första slaget al’ klockan. Det rena, klara
ljudet spred sig så vemodigt kring nejden, och i förening
med den rådande skymningen var intfycket af klockring-
ningen ganska mägtigt pä ett i sjelfva verket så känsligt
sinne som Arvids. Den unge mannens drag voro väl alltid
allvarliga och hans sinne strängt; när det gälde fullgörandet
af en juridisk eller- moralisk pligt, men i hans själ rörde
sig de vekaste känslor så Tnycket kraftigare, som de al11-
jemt undertrycktes och endast högst sällan tillätos att yttra
sig. Nu samlade sig en tår i hans ögonvrå, ty han var
genomträngd af sällheten att inom några minuter få befria
den älskade kusinen.
Meu minuterna gingo. Klosterklockan klingade. Ingen
24
Nils Dacke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
