- Project Runeberg -  Nils Dacke /
373

(1884) Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hjelpa hvarken honora ellcr Christina Slatte. Med en ifver,
som hade förtjenat en bättre lön, började han söka. Ingen
enda vrå af kyrkan blef lemnad utan granskning, men den
puckelryggiga skuggan smög sig undan, sa att Arvid under
sin forskningsfärd aldrig påträffade den.
Förgäfves! Ingenstädes fans Christina och Arvid Idef
sä mycket mera öfvertygad om hennes frånvaro frän temp-
let, som han icke hörde hennes röst instämma i någon enda
af de talrika chörerna.
När messan var slut, närmade han sig utgången i säll-
skap med de utströmande muukarne. Da han kom till
dörren, vände han sig om och skådade till baka upp mot
altaret. Knapt hade han rigtat cn enda blick på högaltaret,
förr än hans tunga frambringade ett ofrivilligt utrop. Hvad
säg han?
Priorn stod deruppe och vaxljusen belyste hans vörd-
nadsvärda hufvud och de gråa håren liknade en ärekrona.
Bredvid priorn stod Jon Puckel och pekade ifrigt nedåt
kyrkan just på den punkt, hvarest Arvid befann sig. Utau
svårighet igenkände Arvid det missfoster, som en gång va-
rit Hans Trädgårdsdrängs fånge, och med samma lätthet in-
såg Arvid, att det som Puckel utpekade för priorn, det var
just Arvid sjelf. Den elake bytingens tunga flödade af ord,
det kunde vår hjelté nogsamt se, men naturligtvis kunde
han icke höra hvad som sades. I nästa ögonblick var Arvid
utanför tempelbygnaden.
En sak var nu tydlig för Arvid och han grubblade
mycket öfver den, medan han vandrade i mörkret öfver
kyrkplanen - nämligen att den lömske puckelryggen var
den, som hade korsat hans plan och för ögonblicket omintet-
gjort all möjlighet till Christina Slättes befrielse.
Han smög sig försigtigt bort till närheten af stugan,
der jungfrun satt fången, och han öfvertygade sig snart, att
de fyra stigmännen ännu gingo på vakt framför huset.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:37:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prndacke/0381.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free