Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
375
upprorsmännen och att han hade att vänta en qvalfull död
bland menniskor, för hvilka barrnhertigheten var en okänd
sak, ja, nästan ett helt och hållet obekant ord. Nej, hans
egen fara bekymrade honom föga, ty han tyckte sig för
egen del liafva lefvat nog och han trodde med visshet, att
den allgode Guden skulle släppa honom in i sin eviga sa-
lighet, fastän han vacklade pä gränsen mellan »det katliol-
ska» och »det lutherska» och icke rätt visste, hvilketdera
han skulle föredraga. Hans nuvarande sorg och bekymmer
hade emellertid sin orsak i någouting annat, nämligen i om-
tanke för Arvid och Christina, de enda menniskor, vid hvilka
han var fästad med personlig tillgifvenhets band. Hvem
skall nu rädda dem? — detta var hans bekymmer, och den
tröstlöshet, som bemägtigade sig hans själ, var alls icke
egennyttig.
Heri’ Simon tillät på Jon Puckels begäran, att stig-
männen inqvarterade sig i prestgården för natten, för att
hemta hvila och låta de uttröttade hästarna hemta krafter
till kommande mödor. Den fängslade Hans blef fGrd upp
pâ en vindskammare. Man kastade honom in på golfvet,
bunden som han var till händer och fötter, och tillslöt dör-
ren med lås och riglar. En bädd i prestens bästa rum till-
reddes åt Jon Puckel, som hade förstått att i den enfaldige
prestmannens ögon gifva sig sken af att vara en högt uppsatt
och med Dackes förtroende hedrad man, men de andre stig-
inännen fingo för natten taga bostad i prestens lada,
Förgiifves försökte Hans att med anlitande af alla sina
icke obetydliga kroppskrafter spränga sina bojor. Omöjligt!
Hans fingrar, händer och armleder söndersargades, hans kraf-
ter uttömdes, hans sinne upptändes af vrede, men likväl
sutto bauden Iika hårdt och flykten var lika omöjlig. Slut-
ligen, då den gamle mannen hade länge bemödat sig att
befria sina armar, var han fullkomligt uttröttad och insom-
nade, liggande på det nakna, kalla golfvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
