Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
377
m
stalt, och. ja mera han såg, desto högre steg hans förvåning.
IIan tyckte sig igenkänna dessa starka och utvecklade höfter,
denna visserligen icke smala, men dock välbildade medja,
denna svällande och dock konstnärligt afrundade barm,
dénna starkt bygda, men mjuka, hvita och välformade hals
och slutligen detta ausigto - ett ansigte af drag, som hvar-
ken voro regelbundna eller fina, men hvilka likväl voro
ganska vackra.
Hans blef upprörd i sin själs innersta. Han försökte
att resa sig upp. Han slet i sina bojor, som om han varit
ett lejon.
»Karin!» utropade han.
»Ja, Hans,» svarade qvinuän mildt, »jag är Karin.»
»Du lefver?»
»Ja, jag lefver. Har du trott mig vara död? Ar det
möjligt? Säg, Hans... dyre... älskade gamle vän... har
du trott mig vara död?»
»Ja ... ja, Karin ... död och begrafven . . . Hu! ...
Lefver du verkligen?»
Ȁfvcn jag, Hans, har icke trott dig finnas bland de
lefvandes antal, förr äii jag nu i afton, då den puckelryggige
banditen lät fängsla dig, kände dig igen. Gud vare evigt
lofvad!»
»Alla helgon vare . . . Fy! Nu var jag i min glädje
nära deran att Idifva katholsk igen. Vet du, min Karin,
jag är ibland sä underlig till sinnes, att jag icke vet rigtigt,
om Luther är att föredraga framför päfven eller påfven
framför Luther.»
»Nå, nå, Hans, den saken reder sig nog och vill du
öfverlemna dig i min vård, så skall jag snart öfvertyga dig
om den gudomliga sanningen i Luthers rena lära, hvilken
är så fastväxt i mitt hjerta, att icke ens döden skall kunna
skilja mig från den eller den ifrån mig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
