Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378
»Men, Karin, hvarför har du på tjugo âr icke upp-
sökt mig?»
»Ja, Hans, hvarför har du icke kommit till mig?»
Derför att jag trodde dig vara död, min Karin, död
och jordad.»
»Nåväl, jag har ju trott, att du var död, Hans.»
Berätta mig dina öden, min Karin!»
»Gerna! Men först vill jag göra dig fri, om du eljest
icke finner något nöje i att ligga der, fjettrad som en kalf
på slagtbänken.»
Karin satte sin lykta pä en gammal stol, framtog ur
sin ficka en knif och befriade snart den hederlige Hans ur
hans fångenskap. Knapt voro banden afskurna, sä att han
kunde resa sig upp, förr än han störtade upp och slöt Karin
i .sina armar med all den värme, som en ren och uppriktig
kärlek förmår visa. Och Karin besvarade med ömhet hans
smekningar.
»Nå . . . nä, Hans!» sade hon slutligen. »Det är nu
mänga år, sedan du och jag smekte hvarandra, men kär-
leken är lika varm både i ditt och mitt hjerta. Tack för
din trohet, gamle, redlige Hans!»
»Och för din ... du evigt älskade!»
Och den ena kyssen, den ena smekningen aflöste den
andra, till dess Karin fann sig föranlåten att säga:
»Nä ... nä, var lugn nu, Hans! Vi få nog, om Gud
vill, tid att visa hvarandra den ömhet, som bor i våra hjertau.
Nu är det aldra vigtigast att sörja för din frihet, min vän.»
»Berätta mig först din lefnads historia från den dagen,
då vi senast sågo hvarandra.»
»Nåväl, så hör då! Men jag måste vara kort, ty vi
fä icke försumma att sörja för din säkerhet. Jag märker,
att du icke glömt, hurusom vi fordom — det är nu mer
än tjugo år sedan —- älskade hvarandra, lofvade hvarandra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
