Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3S2
möta hennes kusin. Det är för deras räkning och för att
underlätta deras flykt, när jag befriat dem, som jag måste
medföra två handhästar.»
»Nåväl, jag skaffar dig dem.»
Och innan Hans kunde förhindra det, var Karin långt,
borta.
Hans satte sig ned att ’vänta på henne. Underliga
voro hans tankar, ty den glädje, som vederfarits honom denna
natt, var så stor och oväntad, att den hade rubbat, honom
ur hans vanliga lugn. Bland annat undrade han, om det
var den lutherske eller den kathobke guden, som hade be-
redt honom denna lycka,, ty att Luthers och påfvens gud
icke kunde vara en och densamme, det tyckte Hans vara
en ganska klar och gifven sak.
Snart återvände den raska, Karin till sin älskare, med-
förande Isabella. Hon hade försökt att bortsnappa en
häst från Dacketjufvarne, men då hon märkte, att ett par
af dem funnos i stallet och voro vakne, hade hon icke vågat
utföra denna siu afsigt.
»Vi få vara nöjda det oaktadt», yttrade Hans, medan
han med en hjertlig smekning tackade den raska qvinnan.
»Inga dumheter nu, Hans!» utropade hon. »Vi hafva
icke tid till sådant. Kom nu! Det är tid att sitta upp
och ila härifrån.»
Snart sutto de Iill häst och lemnade i raskt traf Sunds
prestgård och dess invånare, både herr Simon ocli Jon Puc-
kel och alla de andre.
»Hvarthän fara vi?» frågade Karin, sedan de inkommit
i skogen.
»Ja, om jag sjelf visste det!»
»Verkligen? Har du då intet mål?»
»Jo, visserligen! Men jag vet icke, hvar mitt mål
finnes.»
»Du är tokig, Hans.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
