Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384
De båda männen läto genast anvisa sig priorns cell,
till livilkeu de ilade, så snart de liade vederbörligen sörjt
för sina hästar.
Patern var dyster och mörk som vanligt, ja, en skarp-
synt betraktare skulle till och med hafva sagt, att han
magrat och blifvit blekare, att hans ögon voro mera in-
sjunkna, hans blick mera brinnande, hans gång mera matt.
Orsaken till denna försämring i paterns helsotillstånd är att
söka i hans förhållande till Dacke. Vi veta, hvilka stora
förhoppningar han hade fästat vid denne usling, som han
ryckt upp frän Kalmar slotts djupaste fängelsehåla och satt
i spetsen för en här, men vi veta också, huru litet Nils
Dacke i sjelfva verket motsvarade paterns förhoppningar.
Det var bekymmer, som hade tärt på pater Görans lifskraft.
Och kanhända att äfven samvetet understundom var honom
till besvär i ett eller annat afseende.
Nils Dacke syntes deremot vara mera glad än eljest.
En viss tungsinthet hafva vi alltid hos honom bemärkt och
isynnerhet sedan han lärde känna Christina Slätte. Nu
tyckte han sig dock stå så nära det mål, efter hvilket han
längtade, att han väl kunde visa tungsintheten på porten
för en stund och bestå sitt ansigte. ett leende — något,
hvarmed han eljest var sparsam. En eländig karakter hade
han. Då han nu engång hade gifvit sig i djefvulens våld
och beträdt upprorsmakarens väg, hade han icke tillräcklig
kraft att uteslutande egna sig åt sina i sammanhang med
upproret stående göromål och pligter, utan for i stället efter
qviunogunst, lemnaude åt andre att ombesörja de krigiska
göromålen. Denna hans svaghet blef ock till slut hans
förderf, ja, för denna svaghets skull lurade förderfvet redan
på honom, ty mycket... oändligt mycket hade han försum-
mat, under det att han dag och natt tänkte och drömde
intet annat än om; älskog. i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
