Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390
gen stilla, sä skolen I för visso intet ondt erfara. Ert lilla
missöde skall framdeles gifva eder anledning till månget
godt skämt vid vinkruset i den ensliga klosterkarnmaren.
Hvad som vederfares er i denna stund är ju ingen olycka,
utan endast ett oskyloligt litet äfventyr. »
Under det att Hans yttrade dessa kraftiga trösteord,
synade han ganska noga de båda munkarnes kåpor, hvilka
lian beröfvat dem, innan han fjettrade deras händer. Slut-
ligen gaf han Karin den ena och började sjelf ikläda sig
den andra, under det att han suckade:
»Jo, jo ... det är allt en annan känsla att vara munk
och hafva goda dagar, än att vara trädgårdsdräng och slita
ondt i alla väder.»
»Jaså,» yttrade Karin en smula förvånad. »Du ville
verkligen vara munk.» •
Hans funderade ett ögonblick.
»Nej,» sade han bestämdt, »nej, ty såsom munk måste
jag afstå från dig, min Karin, och det vill jag icke, om
man än bjöd mig alla verldens skatter för dig... Men
skynda dig nu och ikläd dig din kapa!»
hem minuter derefter sågos två vördige munkar med
gravitetiska steg komma ut ur skogen och gå tvärs öfver
den öpna planen bort till det hus, utanför hvilket de fyra
stigmännen höllo vakt. Naturligtvis kunde det aldrig falla
Dacketjufvarne in att fästa någon uppmärksamhet vid ett
par munkar. De hade ju alltsedan deras ankomst till klo-
stret icke sett andra menniskor än klosterbröderne.
De båda munkarne gingo rakt fram till stigmännen.
Deras hättor voro uppdragna öfver hufvudet, så att ansig-
tena voro fullkomligt dolda, och våra läsare förstå lätt, att
denna deras försigtighet hade sina fullkomligt giltiga skäl.
»Prax vibuscom!» yttrade den ene munken, i det att
han utsträckte sin hand, liksom för att utdela kyrkans väl-
signelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
